annamartina

   Igår när jag skulle cykla till skolan så regnade det. Jag hatar när det regnar! Inte nog med att det är påfrestande att cykla (jobbigt att få i ögonen) så måste jag ha på mig regnställ. Varför är det jobbigt tänker kanske ni? Jo, jag vet för varje gång man kommer cyklade i mina regnkläder och närmar sig skolan så slår hjärtat hårdare. Man börjar små svettas men jag intallar mig hela tiden att gå in i skolan, med huvudet högt. 

   Detta låter ju helt sjukt, kanske ni tycker nu... men nej, säger jag. Det som egentligen bara är en liten, liten sak blir för mig en JÄTTE sak. Att gå in i skolan, då det känns som om alla elever stirrar på just dig. Du, som kommer gående i regnkläder. Vissa av mina klasskompisar tror jag inte heller äger ett par regnbyxor. 

   Varför den här känslan? Jag tvivlar på att jag och min syrra är de enda som känner den.

 Det kanske inte alltid gäller regnkläder, utan det kan bara vara att man har på sig något som någon annan kommenterar. Det är SÅ jobbigt. Särskilt psykiskt jobbigt!

   Vad vill jag då ha sagt förutom att det är jobbigt att gå in i skollokalen med regnkläder? Jo, snälla alla som läser detta... sluta med att ge blickar och fälla dumma kommentarer. Det sårar. 

   I bland kanske man blir lite paranoid. Att man typ känner blickarna på sig fast det egentligen inte är någon som tittar. Det hände kanske mig idag, och kanske igår, jag kan ju ej veta. 

Det är hur som helst, helt naturligt med regnkläder när det regnar ute! Oavsett om det prasslar när du går eller om du ser ut som/känner dig som ett tält. 

Med vänliga hälsningar 

Anna :D